Molly III
Vår första alldeles egna häst var Molly. En C-ponny född 1996 e: Ekelunds Jim RWR 4, u: Tove, ue. Fagerås Eros RW 43. Vi köpte henne när jag var 12 år och Fanny 9 år. Tanken när vi köpte henne var att hon skulle vara en snäll och schysst förstaponny som vi skulle lära oss att rida på och såsmåning om tävla med. Det visade sig snabbt att hon inte var den ponnyn vi trodde när vi köpte henne. Efter att hon bantat en hel del och byggt upp en kondition blev hon extremt pigg. Hon sprang, sprang och sprang och verkade vara outtröttlig. Fanny som hade det största hästintresset blev rädd för Molly och jag fick ta över det största ansvaret vilket jag mer än gärna också gjorde. Jag la ner all min tid på Molly och mitt liv kretsade i stort sätt runt henne. Tyvärr så blev hon sjuk efter ett par månader. Vi åkte fram och tillbaka till olika kliniker utan vidare resultat. Hon sprutades i stort sätt överallt och efter flera månader kunde man konstatera att hon troligtvis smittats av den fästingburna sjukdomen Erlichia. Hon behandlades för den och blev så småningom frisk och sattes åter igen igång efter ett flertal tidigare försök. Hon klarade igångsättningen bra och blev inte sjuk igen under tiden som vi ägde henne.
Problemet var att hon fulstoppade på hinder och blev väldigt springig. Till en början kunde vi inte ens galoppera över en bom utan att hon rusade iväg i full galopp. Efter extremt mycket jobb blev hon lugnare och mer trygg i sig själv. Vi fick henne till att börja jobba och på träning och hemma fungerade hon toppenbra i hoppningen. Det sista året som Fanny tävlade henne hittade hon även det rätta knapparna på tävling och dom tog hem många placeringar. Molly var en riktig omhoppningsponny och hade en bra hoppteknink. Det var synd att hon inte hade bättre "huvud" för då hade hon kunnat gå riktigt långt.
Vi ägde henne i 5 år och sålde henne för lite drygt ett år sedan. Familjen som köpte henne var perfekta för Molly men sålde henne nyligen till en annan familj. Den nya familjen har lovat att det ska bli hennes sista hem vilket vi verkligen hoppas på. Det är Molly värd. Det är så roligt att se utvecklingen Molly gjort som ponny. Från att ha varit väldigt jobbigt och ingen vidare barnponny så går hon idag som världens snällaste barnponny. Barnen verkar älska henne och tycker att hon är såååå snäll. För oss värmer det i hjärtat att höra.
Jag tycker om de hästar jag har nu men Molly var väldigt speciell, hon är helt oersättlig för mig och kommer alltid att vara ♥
