Åke
Åke är då varan D-ponny och är född 2002 och är efter e. Minotauros. Vi har ägt honom i snart 5 år och det var jag som valde honom när jag skulle byta till en större ponny efter Molly. Vi köpte honom som 8 åring och då hade han inte gjort så mycket utan mestadels blivit stående. Tjejerna som vi köpte Åke av hade köpt honom 2 månader innan för tillridning och där efter försäljning. Hos dom hann han med två eller tre hoppstarter om jag minns rätt och där efter köpte vi honom.
När vi köpet Åke visade det sig att han var betydligt mer "grön" och outbildad än vad vi hade förväntat oss. Jag som inte heller var så rutinerad fick det väldigt tufft med Åke och kombinationen oss emellan blev inte den bästa. Min oerfarenhet var inte riktigt rättvis mot värken mig eller Åke. Jag var inte tillräckligt skicklig och det gjorde bl.a. att jag inte fick fram Åke för skänkeln och det ledde till att ridningen och hoppningen inte gick bra. Framgångarna var få och allt blev som en ond cirkel där vi båda kämpade samtidigt som vi missförstod varandra.
Jag har alltid varit lång och mot slutet blev jag helt knäckt i hoppningen. Efter tre år med ren kämparglöd kom vi fortfarande knappt över 80cm. Min tränare kliade sig gång på gång frustrerat i huvudet och undrade varför det aldrig fungerade. Till sist provade vi att slänga upp Fanny och Åke hoppade genast mycket bättre. Fanny är nästan 20cm kortare än mig och väldigt okomplicerad vilket passar Åke perfekt i hoppningen. Han behöver en som henne. För Åke och mig blev allt en enda stor och ond cirkel som vi aldrig kom ut ur.
I efterhand kan vi se att Åke var en alldeles för svår häst för mig. Han behövde en rutinerad ryttare som i speciellt hoppningen kunde ge honom sjysta lägen. Jag var inte den personen men utan honom hade jag aldrig blivit den ryttare som jag är idag. Jag har lärt mig oerhört mycket på Åke och det är jag evigt tacksam för. Steget till storhäst blev för mig i stället inte någon större skillnad utan ridningen som Åke kräver är densamma som en storhäst behöver. För mig har det inneburit att övergången till Ragnar bara haft gått med sig och äntligen har bitarna börjat falla på plats även för mig.
Idag rider Fanny Åke och jag hjälper till med markarbetet någon gång i veckan. Det gör jag för att jag känner Åke utan och innan och i markarbetet har det efter mycket slit äntligen blivit reslutat och jag kan idag rida igenom honom på ett bra sätt som gynnar både Åke och Fanny.
