Efter gårdagens tävling inser jag verkligen hur beroende man är av sin häst och att den är frisk. Har man som vi "bara" en häst varden som man ska tävla och utvecklas med hänger allt på att hästen håller sig frisk. Det fungerar inte att man själv håller sig frisk och är motiverad om ens häst blir skadad. Ens egen utveckling stannar och har man en mindre utbildad häst blir dens utveckling inte den tänkta. 

Det är inte i många sporter där man är så beroende av andra som i just ridsporten. Ett par fotbollskor kan gå sönder men ersätts lätt med ett par nya. Prestationen försämras inte för det. Det räcker att man fokuserar på sig själv. I ridsporten räcker det inte med att bara tänka på sig själv, det är teamwork till det yttersta som gäller där den ena parten har det stora ansvaret för den andra - hästen.

Att det är så pass svårt som det är att hålla både sin häst och sig själv på topp är nog det som gör att vi alla blir så extremt lyckliga det gånger som allt faktiskt fungerar som det ska. För det är ingen självklarhet, allt han hända och det ser vi hela tiden. Exempel är Rolf-Göran Bengtssons häst Casall som fick ett balltram under OS. "Så nära men ändå så långt bort" är ett passande citat som oftast passar in hos hästmänniskor.