Tänk efter, och du får ett annat sätt att se på din häst
Många av mina skogsturer och "skritt på långa tyglar" fram och tillbaka till ridbanan/ridhuset ägnar jag oftast mina tankar åt hästar, på Ragnar och min bild i det hela. Tankarna fladdrar ofta iväg åt ett och samma håll vilket innebär att jag tänker fram och tillbaka på just ridning. Vi människor har tagit oss makten att ta hästar till fånga och utnyttja dom till vår fördel. Är det egentligen rätt?, hur mår dom och vad tycker dom om sin situation?. hur påverkar egentligen ridningen hästen? - dom bär trots allt runt på oss människor, som väger en hel del och försöker förstå oss och göra "rätt", Tankarna är många och det är som sagt ett ämne som jag ofta diskutera med mig själv.
Efter alla diskussioner med mig själv har jag kommit fram till en tanke som jag tycker är vettig och står för. Har vi tagit hästar till fånga från friheten och satt dom i fångenskap har vi en stor skyldighet för att ge hästen ett värdigt liv. Med det menar jag att vi ska se till att hästen ska få hitta på saker som gör vardagen spännande. Ridning, uteritter i skogen/på nya platser, den ska få omtanke med ryktning och kärlek och allt vad man kan hitta på. Hästen ska få känna sig meningsfull, att de har en viktig roll i livet. Jag tycker inte att det är okej att man tar hästens naturliga liv ifrån den och sedan inte gör någonting med den.
Vissa dagar får jag mig dock en tankeställare och undrar vad det är jag egentligen sysslar med?!. Jag sitter med min tyngd på ryggen på min häst och kräver en massa saker som den har svårt att förstå. I munnen sätter jag in en metallstång som jag där efter sitter och drar i. Över höga hinder säger jag också till min häst att hoppa trots att hans naturliga val hade varit att springa bredvid. Jag är övertygad om att det är nyttigt att faktiskt tänka på dessa saker. Man får sig en tankeställare och inser hur mycket ens häst faktiskt ställer upp för en. När man inser det och blir medveten om hästen blir man självklart också en bättre ryttare och förhoppningsvis ser man sin häst på ett annat sätt än vad man kanske gjort förut.
/Amanda