Är alldeles lycklig efter gårdagen. Träffade som sagt en gammal vän som jag inte umgåtts med sen kanske 5:an/6:an. Då träffades vi jämt men under många år rann allt bara runnit ur sanden. Igår när vi träffades insåg jag därför hur mycket jag saknat personen och hur roligt vi har haft det. Vi har ridit barbacka på samma häst, suttit fängslade framför Stallet.se och ätit en himla massa fika tillsammans en massa mer. Ibland behöver det kanske hända någonting för att man ska inse hur mycket man värdesätter en person? Något som gör att man inser att allt inte är förgivet. Det tror jag var precis vad som hände för oss och nu flera år senare träffas man igen och det känns som att man känt varandra hela livet.   

En av alla gånger vi red tillsammans.

 

/Amanda