En gång hästmänniska alltid hästmänniska!
Söndagar i all ära men idag har jag än så länge inte gjort något vettigt alls och dagen kommer med största sannolikhet fortsätta i ett liknande spår. Sitter för tillfället och väntar på att en banan/chokladkaka ska bli färdig och förhoppningarna är stora för att den ska smaka gott, annars blir jag besviken.
Fanny red Ragnar igår och ska göra detsamma idag med vilket betyder att jag blir utan ridning. På ett sätt är det ibland skönt att inte rida varje dag utan jag kan i stället ta hand om utrustningen och gå och småplocka i stallet men på ett sätt känns det konstigt. Vardagen blir inte fulländad utan ridningen, någonting fattas.
Jag märker verkligen hur stor del ridnigen är i mitt liv när jag inte "får" rida varje dag och mina vardagliga rutiner med hästarna blir annorlunda. Som för många andra har jag någon gång funderat över mitt intresse. Är det värt all tid och pengar? Är intresset fortfarande på topp? Nu har jag med största säkerhet fått den frågan besvarad och det är ett stort JA! Det krävs nog att vardagen ibland bryts och att man inte får ta del av sitt intresse fullt ut för att man ska inse hur mycket man värdesätter sitt intresse. Precis som jag gör med hästarna. Det är mitt liv och mitt allt. En gång hästmänniska alltid hästmänniska!