Efter att ha sett en ryttare behandla sin ponny extremt illa när hon red är jag tvungen att skriva ur mig lite ilska i ett inlägg . I mina ögon var det de värsta jag sett på länge och det var inte långt ifrån att jag exploderade och slet av ryttaren från hästen. Ryttaren behandlade sin häst som om den var dum i huvudet och en mängd svordomar ekade över platsen och som var riktade åt hästen. Det var extrema ryckningar i munnen, helt onödiga spörapp, felaktig utrustning och en väldigt oschysst ridning mot hästen som gjorde att jag reagerade så starkt. Att ingen reagerade är för mig ett mysterium.

Det gör så ont i mig när jag tänker på den stackars hästen som utsattes för den misshandeln som den gjorde. Att döma av det jag såg var det troligtvis "vardagsmat" för hästen. Hur tänker man egentligen som ryttare när man beter sig på det sättet? Hur reflekterar man när den medvetet rycker och sliter sin egen hästen i munnen som onödig bestraffning?, när man slår sin häst med ridspöt för att man själv är osäker?, eller för att man tycker att hästen inte lyssnar, samtidigt som man högljutt svär över sin häst. Hur kan man vara så blåögt och självsäker att man på allvar tror att det är hästen det är fel på? Jag förstår verkligen inte.

Ryckningar i munnen och extrema tygeltag tycker jag verkligen är hemskt. Munnen som är så känslig väljer vi att sätta en stålbit i. Att sedan slita och rycka i munnen är höjden av oskysthet – (eget ord). Alla gör vi såklart saker med våra hästar som vi ångrar men näst intill alla har i alla fall en någon slags spärr som sätter stopp, för allt för felaktiga handlingar. Tyvärr har inte alla det.... 

Att ens egen osäkerhet går ut i ilska på hästen är också något jag inte klarar av att se. En häst kan inte bli mer oskyldig än när det handlar om att ryttaren är osäker och rider dåligt. Personer som väljer att straffa hästen i stället för att ge den en klapp och be om hjälp hamnar så långt ner på min lista av personer jag gillar som det bara går att komma. 

Oschysst ridning i form av att sporra, spöa och tokrida hästen framåt för att sekunden senare slita i den för att man anser att man inte har något kontroll förstår jag mig inte heller på. Eller att sitta på hästen som en fåtölj på tok för länge för att sekunden senare skälla på den för att den inte är så pass pigg och alert som ryttaren vill. Lika så att gång på gång rida an på hinder som är alldeles för höga för både ryttare och häst och sura för att hästen river och inte hoppar bra. Fler exempel finns men här var några få av alla. 

Morr!!!!