Herre gud vad fort veckorna går. Det känns inte som att måndagen är klar förens det är fredag igen. Inget negativt med det men en viss åldersnoja måste jag erkänna att jag får ibland. Det är inte ens ett år kvar tills jag fyller arton och något år efter det ska jag flytta hemifrån. Haha, jag som trivs så bra hemma.

Idag fick hästarna sig en promenad i mörkret med pannlampans ljus. Det blev en trevlig promenad men det var riktigt kallt. Jag hade fodrade vantar men frös ändå om händerna och då ska vi inte ens prata o hur mycket jag frös när jag körde moppe hem från stallet. Det är ren och skär tortyr att köra moppe när det börjar bli så kallt som det är nu.