Idag red jag Åke för första gången på ett par veckor och det var ren och skär lycka trots att det var kall, regnade och var mörkt. Red inte så länge men travade en liten stund och galopperade lite. Man känner sig så hemma på hans rygg efter snart fem år. Därför gör det ont i hjärtat och veta att det inte återstår många ridpass tillsammans.

Vi rider någon gång i veckan på honom eftersom vi inte kan se någon hälta och han känns pigg och fräsch så därför tror vi att han mår bättre av att få röra lite på sig. Både fysiskt och psykiskt. Han ska hålla för uteritter så därför rider vi ut på honom och går promenader nu innan han ska flytta.