För mig har det alltid varit viktigt att mina hästar känns positiva och fräscha till arbete. Jag vill ha en häst som vill jobba, som försöker göra rätt och som är glad, gärna lite busig på ett schysst sätt. Efter att ha ägt Ragnar i dryg ett år känns det som att jag känner honom väldigt bra nu. Jag vet hur han "fungerar" och hur han reagerar i många situationer. Jag vet vad jag kan förvänta mig av honom och som alltid med ens egen häst märker man direkt om någonting inte är som det ska. Ofta kan man inte riktigt sätta fingret på vad som är fel men känslan finns där och den är omöjlig att skaka av sig. Hur gärna man än vi ibland vill.

Med Ragnar kändes det tydligt att någonting inte var som det skulle. Jag red på ytterligare några dagar efter första tillfället som jag reagerade med det blev bara sämre. Låsningen var en sak men hela han blev annorlunda. Jag tror som sagt att det har men fällningen att göra och sen att han har ridits ett tag nu. Som morfar också nämnde - "han kanske är lite höstdeprimerad, som många människor blir vid den här tiden". Det kanske ligger någonting i det också, vem vet. Jag tror och hoppas i alla fall att minivilan ska göra honom gått och att han inför tävlingen till helgen blivit bättre. Förhoppningsvis så hör kiropraktorn också av sig så fort som möjligt.