Innan helgens bestyr hade jag endast ramlat av Ragnar en gång. Det var i skritt barbacka på ett glatt stalltäcke. Han vände sig snabbt om och jag gled av och ramlade i ett dike. Efter det har jag suttit fastklistrad i sadel i över ett år trots bocksprång, sidoslängningar, stopp och annat. Att jag ramlar av två gånger under en helg får mig såklart att fundera över mig själv. Hur tusan kan det komma sig att jag helt plötsligt inte kan hålla mig kvar vid ett normalt stopp. Det har aldrig varit några konstigheter innan och jag har inte hamnat vid öronen vid varje tillfälle. 

Det jag funderar över är mina skänklar/ben. Jag tror faktiskt att en av anledningarna till varför jag föll av var för att jag inte håller om lika mycket med benen nu som jag gjort innan. Ragnar har blivit mycket känsligare för skänkel vilket gör att jag inte rider med lika mycket ben. Jag tänker dessutom hela tiden på att rida så avslappnat som möjligt och att inte knipa med knäna. Det är bra på ett sätt men desto sämre när man inte behärskar det fult ut. 

Jag måste helt enkelt öva på att kunna sitta avslappnat och med lite men utan att sitta allt för löst. För den här helgen kändes det som om jag flög direkt. Första dagen hade jag möjligtvis kunnat kravla mig upp men inte andra dagen. Då satt jag på rumpan på andra sidan hindret sekunden efterstoppet, haha. Mera träning helt enkelt för att få till en bra och "användbar" sits. Lagom mycket ben och med ett bra magstöd!

/Amanda