Igår steg jag upp tidigt för att rida Ragnar på morgonen. Bestämde mig för att rida ett pass på banan och begav mig iväg till ridbanan. Samma sekund som jag kom upp till ridbanan började det småregna och någon minut senare ösregnade det. Himlen bokstavligen öppnade sig. Lite småsurt var det men det var trots allt skönt att det endast var 21 grader och moln i stället för 30 grader och sol. Jag bestämde mig vilket fall som helst för att fortsätta passet på eftersom det stod en bra övning framme. Det var en bock, kryss, bock som en studs på en liten volt. Det var riktigt svårt men väldigt nyttigt för Ragnar. Han var riktigt fin under hela passet och slappnade av bra.

 

Idag har Ragnar vilat och i stället har jag ridit Åke på ridbanan. Det var andra gången under igångsättningen Åke reds på banan. Till en början var han lite stel men han slappnade av fort och blev riktigt lyhörd. Som jag skrev igår så är jag verkligen förvånad över hur fin han kan bli efter att ha småfisit på skogsvägarna alldelse för lång tid. Han gör sitt yttersta för att göra det jag ber honom att göra och gör det desutom väldigt bra. Imponerande!